Liten blir stor
När man var liten var allt så enkelt. Jag kommer ihåg när jag gick på Kyrkskolan, lågstadiet och mellanstadiet. Det enda man egentligen behövde tänka på var sig själv, allt annat löste sig. Om jag skötte mig och var glad så var alla pusselbitarna på plats. Ju mer man växer desto jobbigare blir livet. Det är inte bara så att man ställs inför nya saker, utan man behöver inte längre bara ta hand om sig själv. Nej, nu måste man ta hand om alla andra också.
Ansvar är väl bra, det kan jag inte säga emot. Men när det kommer till ansvar som man inte borde behöva ta, men som man får på sig bara för att vissa inte vet hur man tar sitt egna ansvar. Det tål jag inte. Varför ska jag till exempel få ta dubbelt så mycket ansvar som jag borde, bara för att någon annan inte kan sköta sitt.
Tänk på, att visst är det skönt att bli av med en arbetsuppgift, men samtidigt är det då någon som inte får sin vila. Som får ta det ansvar som egentligen är ditt. Luddiga tankar som inte leder mig någonvart...
we♥it
Trackback