Fyfan vad jag är bra, tralalalalala!
Jag tror ingen kan förstå min kärlek till att springa, allra minst jag själv!
Idag har jag jobbat, och att servera kändes för första gången inte som att jag var ett sandlådebarn placerad i ett kontorslandskap. (Jag kanske var mer utav en praktikant, haha!)
Imorgon när jag springer ska jag tejpa mina fötter och se om det kan hjälpa mina stackars fotvalv på traven, så de inte går sönder. Hoppas och håll tummarna för mig imorgon bitti!
Mot slutstationen
Kvalitén är inte så bra, men ni kan ju njuta av alla fina färger... ;)
I torsdags var det mösspåtagning, vilket betyder att tåget av min tid i skolan närmar sig slutstationen. Jag kommer säkerligen plugga vidare senare, men just nu ser jag inte mig själv på en högskola eller ett universitet i Sverige. Inte förrän den senaste veckan har det börjat kännas lite sorgligt. Insåg hur mycket jag kommer sakna maten på TEG, att veta vart jag ska alla dagar i veckan och till och med att skriva prov. Känns nästan lite jobbigt att jag kan ha skrivit mitt sista fysikprov någonsin idag.
Dock ser jag fram emot framtiden, nu när en någorlunda plan har börjat arta sig. Jag vill jobba för att kunna resa med de människor jag tycker om så hjärtat värker, pengarna ska också ge mig en möjlighet att ta mig till college i USA. Jag vill tillbaka till landet som lärde mig vara den jag är. Sen efter det hoppas jag ha listat ut vad Mimmi ska ta sig för i världen.