En ursäkt
Bild från tumblr.
Jag måste vara klotets sämsta bloggare, haha, stackars er! Men nu är det sista veckan med arbete med skolan och sen är det fritt fram att blogga. Jag lovar att jag kommer tillbaka då, men det finns en risk att det blir lite magert här fram till i helgen. Hoppas att ni överlever! Någon som är sugen på att göra en hententa i fysik åt mig?
Kompisar på ridbanan
Har haft fullt upp i helgen! Efter fredagens mysiga nationella i matte var det stallet som gällde. Red då dressyrlektion för Lina, vilket gick GRYMT kan jag ju bara passa på att säga. Vi tränade på att Tommie skulle komma upp lite mer i formen. Det är lite svårt att beskriva, men han går gärna lite lågt med nacken och är nöjd där. Han skulle behöva höja upp nacken och ryggen genom att sätta under sig med bakbenen lite mer. Det gick riktigt bra ett tag, men sedan blev han trött, haha, mini! ♥ Han är inte riktigt van att behöva jobba så mycket med ryggen. Sammanfattningsvis kan jag bara säga att det var oerhört roligt att känna steget han fick när han tog i på riktigt och att Lina är riktigt duktig!
N får snart veta hur det gick på tävlingen igår, men jag kan ju spoila lite genom att säga att jag älskar hästen mer och mer för varje dag som går! ♥
Jordgubbar i form av mjukglass
Nu känns det som att ni igår blev pumpade med hur duktig jag är med att äta nyttigt och träna, därför ska ni nu få se att det inte är något fel med mig. Jag är fortfarande samma gamla Mimmi, som kan proppa i sig hur mycket sötsaker som helst! Här nedan följer en liten historia om när jag gjorde mjukglass en helt vanlig torsdag...
Mamma hade köpt hem dessa två goingar, Mimmis torsdag var nu en mycket lycklig dag!
På baksidan stod det väldigt tydliga instruktioner på hur mjukglassen skulle tillagas. Men tjena Mimmi, säger ni då, kallar du det där tydligt? Det var faktiskt kameran som tyckte att det var mörkt, fast jag vet att det inte var det. Men jag lovar att om ni köper paketet själva så är instruktionerna mycket tydliga! :)
Det går så snabbt att göra den här mjukglassen att kameran inte hänger med! Fast Mimmi, det gick inte så fort, kameran tyckte fortfarande att det var mörkt. Jahapp.
In i frysen med dig! Här har jag redigerat så att det ska se kallt ut. *stolt*
Bara att vänta. Om du vill göra som jag så kan du gå ut och springa här. Då går liksom ätandet och tränandet på ett ut! Smart move! ;)
*Här borde det vara en bild på när jag plockar ut skålen ur frysen, men vi skippar det för att glassen ska komma till oss snabbare!*
Men Mimmi går det bra eller? Nej. Min glass var i frysen en halvtimme för länge och när det gäller glass har jag inget tålamod för att vänta på att det ska tina lite. Här kan man göra som jag och kolla Instagram medan man väntar. Annars plockar man bara ut den i tid så slipper man dessa problem.
Till slut blev de frusna klumparna mjukglass!
TADAAAAAA! Visst blev de fina? Nästa gång ska jag dock lägga i röd karamellfärg, för jag vill att de ska vara mer rosa, det är ju liksom jordgubb!
*Här tänkte jag lägga in en bild på skålen som faktiskt blev tom. 6 dl vare ja! (Det var faktiskt inte bara jag som åt, jag lovar!) Men sen tänkte jag att det får vara någon måtta på hur tjock familjen Thomson ska framställas.*
Varsågoda! Här får ni förmodligen det längsta inlägget jag någonsin skrivit, och kommer att skriva för den delen. Men jag vet att ni blev glada av all den underbara energi ni nu har samlat på er av att läsa det här. Dessutom slapp jag plugga mer matte för att jag gjorde det här. Bara positivt vare! ;)
Sommarvärme
När det är så varmt som det har börjat bli nu så är jag verkligen inte sugen på att äta pasta, potatis eller ris. Fråga mig inte varför, för som vanligt har jag ingen aning om vad som försiggår i min lilla hjärna. ;) Idag skulle jag dock ha haft lax till min sallad, men sen hittade jag den genomfryst i *dundundundun* frysen! Det var bara att improvisera, dock blev det inte riktigt lika bra som det hade blivit med lax, haha. :)
Något som dock är väääääldigt gott en sommarkväll på landet är klyftpotatis, kött och bea! Det skulle jag inte kunna leva utan, kan typ äta bea till allt. ;)
Just do it
Nu snor jag Nike's slogan lite till min rubrik, för den kändes cool. Precis innan jag satte mig ner för att skriva det här inlägget så skämde jag ut mig lite inför mina grannar. Jag var ute och tog lite charmiga bilder på mig själv i träningskläder, för det gör ju alla...
Nej men seriöst, är det bara jag som ÄLSKAR att gå ut i skogen och springa?! Det är så härligt, speciellt nu på våren när det börjar bli grönt och massor av vitsippor kantar stigarna! Snart ska jag ut och köra järnet här i skogen, jag ska bara jobba lite på min historiauppgift innan jag är fit for fight! Får se om vovven får följa med, men det brukar bara oftast leda till att jag får släpa på 11 kg till runt magen. När man tränar vill man ju inte direkt samla på sig mer där, haha!
BTW, bilderna är det inte direkt bästa kvalitén på. Det är mest fokusen som är lite fel. Anledningen till det är att om jag vill ta bilder på mig själv med min kamera så måste jag använda självutlösare och då måste fokusen ställas in innan. Det blir lite svårt att få det rätt alla gånger då. ;)
Lika som bär
© Sara Källbäck
Kan man annat än älska bilden? Mina vänner är så oerhört duktiga på att fotografera! På majoriteten av alla bilder som mamma tog så ler jag som en tok, det kanske säger något om känslan jag hade under programmen! ♥ Jag älskar att de röda blommorna gav så fin färg i bilderna, haha, estetiskt Mimmi... ;)
Idag var det nationella prov i engelska och sen fick vi sluta i skolan, inte mig emot. Då tjockade jag och min tjocka kompis i oss pasta med ost, för att därefter äta jordens bästa uppfinning. Det finns seriöst ingenting bättre än kladdkaka med grädde! ♥ (För att förtydliga så är varken jag eller min vän särskilt feta, men man kan vara oerhört fet i huvudet utan att allt sitter på kroppen. Tackar Gud för den!)
Nu sitter jag här och försöker ta tag i mitt liv, eller rättare sagt alla de läxor jag inte gjorde igår, trots mina ansträngningar. (Ni såg ju hur fint jag hade gjort i ordning allt för att få bästa plugg-stämmningen!) Bara att hugga in i berget, önskar att det var gjort av choklad och Gossip Girl istället. If only my dreams could come true...
Dressyrtävling LC:1
© Ann Furbäck och Yvonne Thomson
Efter en lyckad förklass med vinst och ärevarv så var det dags för lagklassen. När man rider lagklassen så tävlar man även individuellt. Eftersom det hade gått så himla bra i klassen innan så ville jag inte ha för höga förhoppningar. Det var nämligen en ny domare, och olika domare dömer ibland väldigt olika och gillar olika typer av hästar. Jag hoppades bara på att det skulle kännas bra efter rundan, vi hade ju presterat så mycket över mina förväntningar innan!
På framridningen så kändes det att Tommie var tröttare, vilket såklart inte var så konstigt! Vi "körde vårt race" inne på framridningen, haha. Jag tror att knepet är att inte göra allt så komplicerat. Är det något som inte känns helt 100% på framridningen så är det svårt att gå in med en positiv inställning på banan. Gör det enkelt och känn bara efter så att hästen är med på noterna. Tommie kändes nästan bättre framme för skänkeln, fast han inte hade samma push i bakbenen som klassen innan.
På banan så kändes verkligen allt så himla bra! Visst, huvudet åkte upp lite i galoppfattningarna, han hade inte samma steg som i klassen innan, men hans vilja att lyssna på det jag bad honom om var så otroligt härlig att känna. Vi samarbetade i varje steg och hade så otroligt kul! Det är inte något man hör varje dag från mig, som trodde att jag var en inbiten hoppryttare, haha! ;) När jag gick ut på banan kunde jag inte annat än le och känna hur mitt hjärta växte ytterligare några snäpp för att jag är så otroligt stolt över min ponny!
Jag fick bekräftelse på att Tommie faktiskt är så fin som jag alltid har vetat, fast jag inte trodde att det var just dressyren som var hans kall. I denna klassen samlade vi på oss 67,037%, jag kan inte förstå att det gick så bra ännu en gång! Vi ledde genom hela klassen, från min start till sista ryttaren. Det var ett otroligt fint ekipage och jag var stolt över att få stå bredvid dem, på min lilla irländare, på prisutdelningen! En andraplacering och ett ärevarv då Tommie trodde att han äntligen skulle få racea lite, haha, han trodde att meningen var att han skulle springa om den framför! Men man kan inte annat än skratta åt hur otroligt söt han är, efter en dag då han varit så lydig så kom hans bus-sida fram till slut! :) ♥
Laget slutade på en sammanlagd femteplacering, vilket innebär att det blir final nästa helg! :D
13-05-2013
Jag skulle plugga, men så tänkte jag att nu när jag faktiskt ska blogga på riktigt får jag minsann ta och fota bilder på hur och var jag ska plugga. Sagt och gjort, jag försökte ställa upp allt lite fint och så vidare... Man kan ju säga typ såhär, bilderna ser ut som efter en jordbävning i underlandet. (Inte fint alls, I ensure you!)
Jag gav upp och spred ut mig som jag alltid gör när jag ska få något gjort. Tog fram kameran igen, för jag lyckas alltid hitta skäl till att skjuta på allt pluggande några minuter till, och knäppte några bilder. Jahapp, då ville visst universum samarbeta liiiiite med mig. Så lite bilder får ni allt! Såhär ser det alltså ut när Mimmi ska göra sina läxor, eller jag kanske ska säga när Mimmi ska försöka göra sina läxor...
För övrigt så är inte det här med att redigera bilder riktigt min grej, men bilderna ser i alla fall bättre ut efter lite fix än direkt från kameran!
Dressyrtävling LC:2
© Mimmi och Yvonne Thomson
Dagen har spenderats på en tävlingsplats i Vallatorp, dressyrallsvenskan div III stod på schemat. Det var dags för min och Tommies första officiella dressyrtävling tillsammans. Alla tidigare gånger vi ska ha startat så har han blivit lite oren i steget. Men idag var det som sagt dags och mina förväntningar var väl att han skulle vara den underbara ponny som han alltid är. Det enda med Tommie är liksom att han alltid är lite lagom nöjd med livet, vilket leder till att han inte blir jätteflashig. Han gör det han ska och det uppskattar jag något oerhört, men ibland önskar man att han skulle toka till sig lite. ;)
Men idag var det andra bullar! Första starten var en LC:2 2008. Jag vet inte riktigt vad som hände, han var min vanliga lilla goseponny och skötte sig så bra som man kan kräva första gången. Efter rundan kommer Lina springande med protokollet i högsta hugg och säger "Gissa vem som leder?" Jag fick 70,714%! Det är helt sjukt bra, jag kan inte ens förstå det! Vi vann klassen och en överlycklig ponny skuttade runt sitt ärevarv. Dock var han nog mest glad för att alla gav honom godis och pussade honom en massor. Jag däremot har nog aldrig varit så stolt över oss, när vi kom där, utan en aning om att min lilla skogsmulle kunde charma en dressyrdomare så! Älskade ponny vad jag är glad att jag har dig! ♥
Finally
Nu är ni allt förvånade, min blogg ser inte ut som ett kråkbo längre! Ann var här från igår till idag och vi skapade ett mysigt krypin där vi sedan låg och kodade till klockan 3 inatt, way to go. Nu får ni hoppas att ni ser mer utav mig här, för anledningen till att jag inte har bloggat är faktiskt för att jag typ blev helt yr varje gång jag såg min förra design.
Nej, nu är det nog dags att dra ner till Täby Ryttarcenter för att stå på parkeringen och styra ut bilar och transporter på en fin liten gräsplätt. Ses förhoppningsvis senare vänner!