Kärlekar
Min kärlek till löpning är irrationell och mina benhinnor säger emot.
Persade på 11 km i lördags - 56 minuter. Jag har baskemig flyt i livet om löpningen går bra!
Bli hel
Ibland har man roligare än andra gånger.
Jag ska ta tag i allt i skolan så jag blir klar med tjotafräset. Sen ska jag springa och så ska jag vara lycklig. Punkt. Inget ska fallera de sista veckorna. Jag längtar så till augusti nu att det inte är klokt!
15 things
This summer I hope to:
- Work hard and a lot.
- Go to Greece for a week.
- Go to America for two weeks, although this might happen more towards the fall.
- Go to Åland for a weekend with my cousins.
- Go sailing with my friends.
- Get my drivers license.
- Run a lot and fast, wearing only shorts and a sports top. (One of the highlighs of summer.)
- Find more people who will voluntarily run with me.
- Get tan.
- Go to Huvön without my parents, first driving the car and then the boat.
- Laugh.
- Cook, but only of my own free will.
- Sleeping on a cliff by the water over night, or just lay there and talk to someone.
- Dare to try something new.
- Make a plan for the upcoming fall and spring.
Me, myself and I
Skogen, jag och en av de finaste kusinerna på jorden med en kamera i handen.
Igår sprang jag 11 km. Jag sprang det en minut snabbare än förra sommaren och då kändes det ändå rätt enkalt igår. Sådana saker kan göra min dag bättre, även om jag antar att tid egentligen inte spelar någon roll.
Jag har insett att jag gillar att stå framför kameran. Jag önskar dock att folk tog lite mer spontana bilder på mig, jag tycker det skulle vara kul att se hur de bilderna skulle spegla den person jag tycker att jag är. Sen hurvida det låter fåfängt kommer jag inte gå in på, för jag inser ju det själv, men jag bryr mig helt ärligt inte så himla mycket.
I sommar hoppas jag att jag kommer springa en mil i alla fall två gånger i veckan, jag ska också försöka mig på att springa två mil någon gång. Jag är 100% säker på att jag är envis nog för att klara det. Sen ska jag och mina kusiner springa Flaka runt (17 kilometer) på Åland, jag vet att de klarar av det, annars bär jag dem. Mina kusiner är allt.
Styrka
Att vara stark?
Vad är det egentligen?
Är det att fortsätta le när man går sönder inuti?
Är det att våga visa sig sårbar när man går sönder på insidan?
Är styrka att stötta andra när de faller, fast man egentligen faller med dem?
Är styrka att alltid finnas där eller att våga säga ifrån?
Är det att ge efter eller stå emot?
Vad är styrka?