Genom hela hösten och vintern har min skola, och resten av staden, jobbat för att samla pengar. Pengar för att betala för Annas sjukhusräkningar. Hallies mamma har hjärncancer, och hon kommer att dö. 

När jag kom hit så hade Anna precis åkt in till sjukhuset, hon hade ont i huvudet, var yr och visste inte vad som var fel. Jag har varit här, jag har hört hela processen. Jag insåg inte att det ens var möjligt att allt skulle kunna sluta så tragiskt. Allt jag har i mitt huvud är att det kommer ske ett mirakel, det finns inga sorgliga slut, det kan bara inte hända. De var så säkra, så säkra på att tumören var godartad, men nu får vi höra att mamman till två små barn kommer dö den här sommaren. 

Hallie var Little Queen på vår prom, Carlys mamma fixade hennes hår, och hon var så otroligt söt i sin lilla röda klänning. Det gjorde så ont i mig att se henne gå där, och veta att hennes mamma inte kommer att vara där när hon är i min ålder, är uppklädd i sin långklänning, håret fixat och ler när hon går på The Grand March för att visa upp sig. 

Ta vara på varenda stund ni har med de ni älskar! Allt kan förändras så fort, du kanske inte har all tid i världen att skjuta upp saker. Det har varit så otroligt att se hur hela staden har gått ihop, grannstaden, alla runtomkring, för att hjälpa den här familjen. Men sagan kommer ändå inte att få ett lyckligt slut, och värken i mitt hjärta varje gång jag ser de små barnen leka i sin trädgård växer bara starkare. 

Vad alla än säger så tänker jag fortsätta att hoppas på ett mirakel. Jag tänker fortsätta hoppas att Anna får se sin dotter på prom, får hjälpa henne att bli redo för sitt bröllop och träffa sina barnbarn.