I vanliga fall när jag har varit ute på resande fot och fått hemlängtan så har jag bara velat packa ihop alla mina saker och åka hem på direkten. Här är det annorlunda. Jag saknar min familj, mina vänner, mina djur, mitt hus och andra saker där hemma, men jag vill absolut inte åka härifrån. Saknaden är närvarande i bakgrunden hela tiden, men allt den gör är att stärka mig. Den visar att jag vet att de finns där för mig, och är betydelsefulla, men att jag faktiskt klarar mig väldigt bra så som det är. 

Ibland flyter saknaden upp till ytan, och det blir lite jobbigare ett tag, men då tänker jag på allt som är så bra här. Allt som är betydelsefullt i livet i Frederic. Allt jag vill ta vara på, för det finns här och nu. 

Känslor är jobbiga ibland, underbara i andra fall. Det viktigaste är att vi låter dem utveckla och stärka vår insida, istället för att oroa oss för att de ska bryta oss i bitar.