Börjar undra om det är meningen att jag ska bryta min näsa här, precis som min mamma gjorde när hon var i USA. Hur jag än gör så blir jag träffad mitt i ansiktet av en basketboll minst två gånger varje practice, haha! Vet inte hur jag lyckas, men bollen dras till mitt ansikte som om det var en magnet, och det är inga små smällar! Idag hörde jag mitt face tryckas in innan jag kände det, gahaha. 

Varje gång jag blir träffad funderar jag först på att börja gråta, för det gör förj*vla ont. Efter det inser jag hur komiskt det är att mitt ansikte blivit träffat än en gång, så jag börjar gapskratta tills tårarna sprutar. Cassie, vår JV coach, tittar oroligt på mig och vänder sig sen till hela laget och säger: "Is that really her laugh?" Någon svarar att jaa, så är fallet och att jag förmodligen återhämtar mig snart. Efter ett tag lyckas jag sluta skratta och vi kan fortsätta spela, haha! 🏀