...och så var hon vuxen.

Hela livet har jag varit rädd för att växa upp, bli vuxen. Jag har drömt om krumelurpiller, och att som Pippi Långstrump i mörker få säga "Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur." Varför kanske ni undrar? Många kan inte ens vänta på att få bli äldre. Men mitt svar är, jag har hela livet på mig att vara vuxen, barn får jag bara vara ett tag. 

Jag har varit rädd för att jag över en natt ska bli en alltför ansvarstagande, orolig och tråkig människa. Men jag har insett en sak. Att bli vuxen handlar inte om att växa upp i sinnet, det handlar om att växa i sin personlighet, så som man växer i ett par byxor. När de är lite för stora så är de obekväma och man känner sig inte särskilt självsäker i dem. När de sen passar bättre och bättre så börjar man inse fördelarna  med dessa byxor, se bra sidor av dem. När de sen sitter perfekt så finns det inget man hellre sätter på sig när man vaknar upp. 

Jag har blivit vuxen, och jag är barnsligare än jag någonsin varit förut. Det är för att jag har vuxit i mina alldeles egna skräddarsydda byxor. Det finns inget jag hellre tar på mig på morgonen, eller visar upp mig i för människor. Jag vågar vara den barnsliga vuxna som jag är född till att vara. 

Jag känner många människor som är gott och väl över 40 år som fortfarande är barn. Människor som inte vet hur i hela friden de ska bära sina byxor. Till er vill jag bara säga: Oroa er inte så himla mycket för hur era byxor sitter! Om ni bara lever ert liv och låter byxorna sitta som de vill, så kommer de hitta det där perfekta läget. Då kommer ni att inse att byxorna faktiskt satt ganska bra hela tiden, det var bara ni som valde att försöka ändra på dem. Låt dina byxor vara, de är skräddarsydda för dig, det finns inget annat du kan passa bättre i! 

Jag föddes till att vara ett galet troll, jag har äntligen insett att hur mycket jag än skulle önska att jag föddes till att vara någon annan, så är det det jag ska vara. Att vara ett galet troll är det som gör mig som lyckligast. Det är det som får mig att känna mig fri, känna mig som mig!


Mimmelina, min älskling
Förutom att jag längtar efter att ge dig en björnkram så måste jag bara säga att jag är så imponerad av dig. Du håller på att bli inte bara en vuxen människa utan en STOR människa. Dina tankar och insikter är på en väldigt hög nivå. Jag är glad och stolt över dig. Tänk att vi fick en sådan fantastisk dotter, vi som ibland ser ut som "byfånar" när vi går ut på hundpromenad ;)
Många kramar och underbar helg

Svar: Jag älskar dig pappa, du är världens bästa ❤❤
Madeleine Thomson

2014-01-31 // 11:45:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback