I början så var allt här så otroligt speciellt, nu är det vardag. Det är en vardag som jag älskar, men spänningen har släppt. Det är inte som semester längre, det är som hemma. Det är inget negativt i det, det är bara annorlunda. I vanliga fall, i min vardag, så är jag omringad av min familj och mina vänner. Självklart är jag det här med, men det är inte den familj och de vänner som jag spenderat hela mitt liv med. 

Jag minns i julas, när jag tittade på bilden som ni ser nedan, att jag tyckte det var konstigt att berg-och-dal-banan aldrig stannade på en hög topp mot slutet. Blir året sämre mot slutet? Jag har nu hittat svaret. 

Nej, året blir inte sämre. Mitt år här har varit det bästa i hela mitt liv! Men mot slutet är året ingen semester, så som det är i början. Jag är hemma, vad skulle vara så underbart spännande med det? 

Det är vad jag älskar så otroligt mycket med det här året, att det faktiskt inte är en semester. Jag har fått uppleva hur det faktiskt är att leva sitt liv här, precis som jag ville! Jag ska njuta så mycket som är möjligt nu, den sista delen av mitt år. Jag har utvecklats och lärt mig så otroligt mycket det här året, vilket stärkt mig något enormt. Även fast jag vill stanna här för evigt, så är jag redo att komma hem i juni.