Jag tror att jag känner mig själv ganska bra. Precis som jag sa så släppte det, precis innan jag somnade igår så lättade allt och jag kände mig fri och glad igen. Det blev inte direkt sämre av att jag vaknade upp till plusgrader, haha, äntligen har våren kommit till norra Wisconsin! 

När jag gick ut från skolan i eftermiddags så var det 41 grader Fahrenheit. Fråga mig inte vad det är i Celsius, för jag har inte den blekaste aning. Jag gissar på att det var möjligt-att-gå-omkring-i-jeans-och-tshirt grader Celsius varmt, och om ni frågar mig så är inte det illa alls! 

Jag åkte hem, käka lite baguette med Brie, sen gick jag ut och sprang. Asfalten har nämligen äntligen tittat fram från under all snö, jippey. :) Herregud vad jag har tappat långdistansen! Tre kilometer var som en tortyr utförd av andningssvårigheter och mjölksyra, haha! Bara att skratta åt det och börja träna, för innan jag åker hem ska jag kunna springa en mil utan svårigheter. Punkt. 

Nu har jag ett mål, det enda jag har kvar att göra nu är att springa som attan. Wihoo, kul ska det bli, speciellt eftersom jag ska köpa nya springskor! Inget gör mig gladare när jag springer än något nytt på fötterna. Eller vänta, kanske att känna sig stark, snabb och allmänt awesome? Nej, skor är nog bäst i alla fall... ❤