En enad front
Tillsammans står vi starkast, det har varit inpräglat i min hjärna sen jag var liten. Jag har kämpat på genom saker som många gånger gett mig känslan av att jag är ensam, dock har jag aldrig faktiskt behövt stå utan stöd vid min sida. Det har alltid funnits ett antal personer som hjälpt mig fram.
Ett problem i Sverige är att vi bryr oss om oss själva och våra nära, men om någon vi inte känner lika väl har ett problem är det en helt annan sak. Vi kan dela ut en klapp på axeln och ett "Jag beklagar." Oftast sträcker sig inte förmågan att hjälpa längre än så. Det är så synd. Det är så synd att vi låter människor kämpa genom livets vindar i ensamhet.
Jag ser ett ensamt litet träd kämpa i vinden. Stormen sliter och drar i grenarna, och trädet knäcks på mitten. Om vi istället ställer upp en hel skog. En skog som stödjer trädet i blåsten, så dämpas vindarna och det lilla trädets chans att överleva ökar betydligt.
I Sverige lämnar vi många gånger trädet åt sitt öde. Folket i Frederic, Wisconsin, står alltid som en skog. Det är björkar, tallar, granar, enar och lönnar. Allt i en salig blandning, som inte alltid riktigt går ihop, men träden står ändå tillsammans. När Anna fick diagnosen hjärncancer så gick hela samhället ihop för att samla pengar till att hjälpa till och betala hennes sjukhusräkningar. För en vecka sen utlöstes en rad händelser som krävde att alla samlades igen.
Mr Pickering, en lärare som jag har spenderat oräkneliga timmar med detta året, och Mr Krueger, mannen som vann pris för att vara bästa läraren i det här området av Wisconsin förra året, skulle nästa år inte få möjligheten att vara lärare på Frederic High School längre. Ett beslut av administration och school board. Jag känner inte Mr Krueger, men vet hur otroligt uppskattad han är av elever, och för dem att förlora honom skulle vara oerhört ledsamt. Däremot så känner jag Mr Pickering, och han är en förebild som är oersättlig.
Mr Pickering har genom detta år gett mig otrolig kunskap i US History, Economics, och Sociology. Något som är så korrupt i skolsystemet, både här och i Sverige, är att eleverna värdesätter betygen över kunskapen. Samhället är uppbyggt på ett sånt sätt att detta blir utfallet. Mr Pickering har växlat om detta för mig, och i hans klassrum värdesätter jag kunskapen mer än något annat. Hur kan en lärare lyckas med denna förändring? Svaret är att han värdesätter elevernas lärande över hur de presterar i stunden. Han värdesätter dig precis lika mycket om du får A som om du får F, bara att om du får F så får du nog stå ut med lite pikar emot dig (på det retliga sättet som motiverar eleven till att jobba hårdare). Jag har aldrig fått mer än 6 poängs avdrag från ett prov i hans klassrum. Senast fick jag 205 av 205 poäng. Utan att ens plugga. Han lyckades få in all kunskap i mitt huvud bara genom att hålla mig intresserad under letionstid. Han är en helt fantastisk lärare, och jag är inte den enda som känner så.
Idag var the school board (en grupp med föräldrar etc, som hjälper till att fatta stora beslut kring skolan) tvungna att lyssna på våra ord och tänka om. Föräldrar, andra lärare, och närmre 50 elever och föredetta elever samlades för att visa stöd när Mr Pickering och Mr Krueger pratade med the school board. Vi fick inte höra eller se, men bara satt utanför. Många elever skrev tal och fick gå in och hålla dessa.
Frederic's samlade insatser räddade både Mr Pickering och Mr Krueger från att förlora sitt jobb! Skolan och eleverna får behålla två av de absolut bästa lärarna jag stött på. Hade dessa två män kommit in själva, utan stöd från samhället, hade nog inte deras tal gjort någon större skillnad, men den massiva gruppen av människor som samlades som stöd påverkade. Skogen räddade de två ensamma träden från stormen.
Yvonne
Så sant att vi borde hjälpa varandra mer!
Trackback