Våra tävlingar förra veckan gick väldigt bra för mig! Vi började på Osceola på måndagen. Där sprang jag 800 m, 1600 m och hoppade tresteg. I 1600 meter gick det väldigt bra, jag slog mitt förra rekord och fick nu en tid på 6.08! 800 m och tresteg gick helt okej. :)

Tisdagen spenderades i St Croix Central. Väldigt lång resa på bussen, men åh vilken lycklig Mimmi som åkte därifrån sent på kvällen! Jag sprang 800x4 stafetten, jag startade och fick oss en tredjeplats innan Anglea tog över, sen Kaila, och sist Abby. Tyvärr är jag den enda av oss som tränar långdistans, och vi slutade sist, men jag är otroligt stolt över min nya tid. Jag fick en 2.41! I tresteg slog jag också mitt rekord, och hoppade en 28.1 feet. :) 

Sen var det dags att springa 3200m! Jösses vad jag inte ville! Var rankad att komma närmre sist... Usch att starta på det gör mig nervös, speciellt när alla andra på startlinjen skryter om hur de alltid vinner. Haha, jösses vad jag var skadeglad när jag vann!  Jag vet, det kanske är dumt, men då låter jag mig vare dum ibland! Fanemig vad king jag var där ute! Det var jag och en till tjej som turades om att ha täten genom loppet. Försökte hålla mig bakom henne så hon kunde blocka vinden, men liten var hon, så det var lika blåsigt uppe hos mig som utan henne. Retade henne för att få henne trött, elakt, men så är det när man tävlar. Det är så himla mycket psykiskt som spelar in, och har lärt mig att tränga mig in i mina motståndardes huvud genom min springstil. Sprang i alla fall inte snabbare än jag behövde, det var så lätt, var inte ens trött de första 6 varven. Sprang något över den fart min motståndare var bekväm i, tills hon tröttade ut sig själv genom att försöka hålla sig vid mig. Sen var det en dans ända tills sista varvet. Haha, en tjej ville springa om, jag lät henne tro att hon kunde slå mig, alltid lika kul när de inte anar hur mycket energi jag har kvar och flyger förbi på slutet. Jag vann med tiden 13.57! Helt sjukt! Det är 35 sekunder snabbare än min bästa tid innan det! Jag har äntligen förstått att det finns något jag är bra på, något där jag älskar känslan av hur stark jag är! 

Tjejen som försökt slå mig på slutet var så säker på sin vinst innan vi startade. "I always take it slow, but then no one has a chance against me at the end." Jag vet det är dumt, men åh vad jag är glad att jag slog henne. Så beter man sig bara inte! Hur bra man än är så spelar man inte överlägsen, haha, så är det bara. Otroligt lycklig, och med ett leende som inte lämnade mig förrän timmar senare, åkte vi hem. :) ❤