en kväll

på gatorna var det mörkt och blåsigt. jag gick där själv och det var väl skönt. skönt att få känna. satt på en bänk och jag tror att någon var i närheten. istället för att bli rädd kände jag mig trygg. det var någon som satt bredvid mig för att trösta, inte för att skrämma. i vanliga fall hade jag sprungit till tryggheten, men nu var det den som sprang till mig. tur det, annars hade jag nog inte hittat den. 
 
kyrkogårdar är inte alltid läskiga, så som jag trott innan, de kan vara ganska behagliga trots att det är halloween.
spöken är nog inte alltid farliga, så som jag trott innan, de kan vara ganska bra att ha trots att det är halloween. 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback