Herregud! Lyckan och kärleken till livet som jag känner när jag sitter på denna ponnys rygg är obeskrivlig. Jag önskar att jag kunde lägga den lyckan jag känner på flaska och plocka fram den när allt känns jobbigt. Jag kunde inte sluta le idag, det tack vare Munsboro Tommie Bowe. Han är typ helt ärligt min idol! Redan i uppvärmingen var det som att han ville visa allt han kom ihåg att vi lärde oss tillsammans. Han glänste och jobbade som min hjälte, jag blir så stolt att jag spricker. Sen var det hoppning över terräng-stockarna i hagen. Alltså vad ska jag säga, mitt leende kunde inte ha varit större. Första rundan inleddes med skuttande och en spark innan han satte av i världens trav för att få hoppa. Galoppsprången innan varje hinder var som små skutt och över hindrena så lät han mig flyga. I alla fall så flög mitt hjärta i små volter, för det var vi igen. 

 

Att växa är inte kul, för min längd komlicerar vår resas fortsättning. Jag kan ärligt säga att jag inte kunde ha varit mer nöjd med den resa vi hade tillsammans. Tack för de timmar du låter mig sväva på moln, de timmarna jag får befinna mig på din rygg. Jag är så glad att tack vare oss så kan du skapa den lyckan hos andra ryttare också, det är det enda som gör mig trygg i att det är rätt beslut att låta dig bära andra ryttare än mig varje dag.