För två år sedan gjorde jag bland det bästa jag gjort i mitt nittonåriga liv. Jag gick ut och sprang 3,2 km på en isig och halkig väg. Det tog mig 26 minuter att springa den sträckan. 26 minuter är cirka 12 minuter långsammare än min nuvarande rekordtid på 3,2 km. 12 minuters förbättring på en så kort sträcka är inget att skämta om, det är förbanant bra. (Har dock även underlaget i åtanke.) Jag kämpade mig igenom dessa kilometer, och det var en pina. Jag mådde så dåligt när jag sprang det. Jag fortsatte springa tre gånger i veckan, det var till ett idrottsarbete. När jag sakta men säkert betade av minutrarna på min tid började jag även märka hur smärtan och obekvämligheterna betades av. Jag sprintade sista biten och stannade med ett genuint leende när klockan visade rekordtid på rekordtid. 

Varför var det ett av mitt livs bästa beslut att springa denna sträcka en isig vårdag? Jo, för jag lärde mig att älska löpningen. Den löprundan har inte bara lett till att jag älskade löpningen, utan även till att jag har fått en djupare förståelse för mig själv. När jag löper, då ler jag. Det har tagit mig två år att komma till den plats jag är idag. Två år till att kunna springa milen på 48.10, visserligen på löpband. Det har tagit mig två år att inse att jag aldrig kommer vara nöjd med min kropp på grund av vad vågen visar, men jag är nöjd med den när jag inser hur stark jag är. När jag inser vad jag kan göra. Jag hade kunnat gå ner hur mycket i vikt som helst, men om jag inte börjat springa för att jag älskar det så hade det inte hjälpt. Kärleken till löpningen har gett mig en kärlek till min styrka och därigenom en kärlek till hur jag är byggd och ser ut. 

 

Löpning är if´dag en del av mig. Skulle jag beskriva mig själv skulle jag nog säga att jag är en glad tjej som älskar att springa. Löpning har alltid varit en utmaning, men nu har jag gjort det till en utmaning jag älskar mer än något annat. Tack Mimmi, för att du tog på dig ett par gråa mjukisbyxor och snörade på dig ett par springskor för två år sedan. Du har räddat mig.